| Fortsättningsvis på Holmarna: Getapeln börjar bära frukt på Svalnäsholmen,
där den är ovanligt väl representerad. Hussvalan har en koloni
i varvet på Stora Skraggen. De kvittrar och flyger ut och in genom den
stora "hangarporten". Jag föreställer mig att Hägerungarna,
nertill, står samlade runt sin lärare på första bilden. På den mellersta
flyger en av dem iväg åt höger och på sista bilden tittar alla stort efter
denna olydiga fågel. Det man kan lära av denna "fiskelektion", förutom
att hägrarna är "sociala", är att det är bankarna,
fiskevattnen, som är attraktiva och känsliga för hägrarna och andra sjöfåglar
i området. Problemet är uppankrade båtar utanför holmarna under lång
tid och vild sjöfart med svallvågor. Landstigning, någon
stund, betyder inte så mycket. I boträden känner sig fåglarna i
allmänhet säkra. Blandningen av lättrampade stigar och mer svårforcerade
snår skyddar fåglar och växter på naturens självklara sätt. Bengt Berg,
som en gång släppte ut dessa mellansvenska hägrar, av
vilka några bildade en av sina första kolonier härute,
på Värtan, berättar i en bok om hur han sågade ner
ett boträd undertill, två meter i taget, för att komma
i jämnhöjd med kameran - vilket hägrarna tolererade! |
|
