Det är senhöst vid Ekebysjön.
Domherrarna kommer fram och siskorna
söker runt i de gamla alarna. Gråsparvar och pilfinkar
flyger upp på stigen. Det surrar till av vingar, men märkligt
nog brukar de hamna i skilda buskar, dessa snarlika "sparvar"
och "finkar". Våtarven blommar närhelst den kan
under året. Sidensvansarna, resten av bilderna,
sitter i sina träd vid Angantyrvägen / kyrkogårdshörnet - precis
som de gjorde när Knut Hagberg (litteraturdoktor, kanske vårt
lands mest träffsäkra fågelskribent) skrev följande vackra
rader:
" Domsöndagen var disig och grå, som det anstår dess allvarliga
text, men ur dimman hördes en mjuk ton, lockande och dallrande,
vilken kan bokstaveras som ett upprepat krrlll, krrlll. De
flesta som voro på väg till kyrkan lade inte märke till den. Det
är inget säga om, ty man skall kanske ha övade öron för att
känna igen. Den kom från årets första stora flock av
sidensvansar, ett hundratal fåglar sutto uppflugna i björkarna,
som sakta vaggade för vinden. " |
|
